KVÆNSK (Østerbotn Naturbarnehagens hemsida)


Fil. dok Erik Wahlberg skriver bl.a.:

"....Den 21 november 1555 utgav Gustav Vasa en skrivelse på finska till inbyggarna i Nyslotts län (Savonlinna). År 1642 utkom hela bibeln på finska. Men karelare, savolaxare, tavaster samt kvänernas eller kajanernas ättlingar av Österbotten och Västerbotten förvandlades icke till finnar, därför att den finska bibeln blev även deras kyrkobibel...."

"....De som tidigare aldrig hade varit finnar blevo nu så kallade "aitosuomalaisa" (äktfinnar) och som började kalla oss, som talade meänkieli för "Länsipohjan suomalaiset" (Västerbottens finnar). De började även uppträda som våra andliga och kulturella förmyndare och gjorde spe av vårt sätt att tala, eftersom meänkieli inte var oikeata suomea....."

"..... kulturvandalisering som storsvenskarna i Tornedalen, när de egenmäktigt döpte om byarna längs järnvägen, en synnerligen kränkande handling gentemot den inhemska befolkningen, som talade meänkieli, som absolut inte är vare sig Norrbottensfinska eller tornedalsfinska. Vi vill under inga förhållanden omyndigförklaras varken av storsvenskar eller storfinnar. Vi kunna själva handhava vårt eget språk och vår egen kultur....."

"Eftersom vi icke hava en egen skriven historia från äldre tid, så är språket och ortnamnen ovärderliga källor för utforskning av vår äldre historia. Nordkalottens historia är ännu icke skriven av oss själva. Det är storfinnar och storsvenskar som hittills har skrivit vår historia på ett sätt som passar dem själv".

Vid sin kröning i Uppsala den 15 mars 1607 antog Karl IX titeln "de lappars i Nordmarken och kajaners konung". (Slut citat).

Den föreställnings värld om oss som man lever i därnere i Stockholm stämmer inte med verkligheten. Det är på hög tid att de börjar ta till sig våran dokumenterade historia och inte använder det som storsvenskarna har skrivit åt och om oss. Den enda svensk som vi hade bland oss var prästen och årligen hitresande domstolsmyndigheter som ej behärskade vårt språk utan stavade våra tilltals och ortnamn oftast helt fel i protokollen.

Vårt folk är ett urfolk på Nordkalotten.

Den nya regeringen har aviserat storstädning i landets universitet och högskolestyrelser. Det är en välkommen utveckling. Akademins fria och förutsättningslösa sökande efter kunskap varken kan eller bör styras av politiskt tillsatta uppsyningsmän. Är det därför som det i stort sett saknas all forskning om kvänerna i Sverige? Alla statliga medel har styrts över till den samiska dito.

Ett citat ur svenska akademiens ordbok:

"Lapland ock Biarmaland äro besatte af Finnar, ock måge rättast kallas Skogsfinnar eller wildfinnar" BROMAN Glys. 1:21 (1726).

"Någre tillägga ännu en tredje inflyttning (av Sveriges urbefolkning), nemligen den af Finnar och Lappar ifrån deras första stamsäten". LEOPOLD 6:79 (1803)

Våra krav:

1.Regeringen bör därför se som sitt ansvar att utan dröjsmål tillskapa en utredning om landets urbefolkning (kvenerna) och erkänna denna befolkningsgrupp som en av landets urbefolkning.

2. Sverige bör också utan dröjsmål starta en rättshistorisk opolitisk och opartisk utredning som gäller hela lappmarken. Alltså från 1500-talet och framåt följa befolkningens mark- och vatten användning, befästning och skattebetalning över sina områden. Denna utredning har man redan gjort om övre lappmarken i Finland (den gäller delvis våra områden) och den gavs ut i höst 2006. Man kan då ha forskningens resultat och dokumentation för kommande politiska beslut. Då skulle man slippa de oändliga domstolsärenden om vem som har bättre rätt till mark och vatten häruppe.

3. Det är också vårt människorättsliga krav att Sverige, gör som man har gjort i Norge, beviljar medel och möjligheter för vårt folk häruppe att bilda en kultur och forskningscentrum för kvänerna (t.e.x. i Karesuando).

I dagsläget har vi två ideella kulturföreningar som verkar och försöker ta fram våran dokumenterade historia i området, Suonttavaara lappby och Kvenlandsförbundet.

Vi hoppas att den nyligen tillsatta Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige,(Mänskliga rättigheter i Sverige),stöder våra krav och verkar för att dessa kan uppfyllas.

Vi är ett folk på Nordkalotten alltså i Sverige, Norge och Finland som bebott dessa områden sedan urminnes tider eller innan staternas gränser drogs. Vi har ett gemensamt språk och kultur. Våra förfäders modersmål (och även våran) var meänkieli och de kunde varken tala, skriva eller förstå det svenska språket. Det fick våran generation (och generationen före oss) med våld lära sig av de statliga skolväsendet och myndigheterna. En del av våra föräldrar talade även lapska språket.

Vårt folks rätta benämning är lantalaiset, lappalaiset (ännu i Finland) eller med samlingsnamnet kvener.

God fortsättning på det nya året, önskar Suonttavaara lappby/Bror Niva (h-sida:www.suonttavaara.se