Till styrelsen valdes för Sverige: Gertrud Monlund (ordf.) E-post: gertrud.m@telia.com tel. 0981-21057 , Birgitta Pounu och Bror Niva. Suppleanter: Rune Tuoremaa och Lennart Sammelin.

För Finland: Hilkka Joki (v.ordf.) tel. 00358-16-57429, Pekka Lantto och Niilo Tervo. Suppleanter: Lauri Kotavuopio och Onni Niemelä.

För Norge: Björnar Seppola (v.ordf) E-post: bjseppola@hotmail.com Väinö Nilsen och Sven Johansson K. Suppleant: Anita Wiinikka.

Årsmötet beslöt att Niilo Tervo och Björnar Seppola fortsätter att företräda det kvenska folket, samt att Prof. Pertti Eilavaara är sakkunnig och juridisk rådgivare vid kommande urfolks- konferenser.

Till de kvener som vill stödja vårt arbete (vi får ju inga statliga bidrag) går det bra att betala in medlemsavgiften (100 kr.) för 2005 på postgiro nr: 138263-9 så skickar vi medlemskortet.

Svenska kväner vill ha rättvisa

Från Rujan Kaiku 7/2005 (här översatt från kvänska till svenska) Text Maria Palo

Kvänlandsförbundet träffade jordbruksministern i början av september (2005). Förbundet kräver att Sveriges regering erkänner kvänernas rättigheter.

Eskilstuna Kvänlandsförbundets/Kveeninmaayhistyksen företrädare har träffat Sveriges jordbruksminister Ann-Christin Nykvist i början av september. Förbundets företrädare föredrog för ministern sina krav och rättigheter och även att de skall erkännas som ursprungsbefolkning.

Ministern lyssnade till förbundets föredragare om tillståndet för kvänerna i Sverige och kommer att i fortsättningen ha fortlöpande kontakt med kvänernas företrädare enligt sekreteraren Andreas Grönvalls utsago.

Sveriges jordbruksminister Ann-Christin Nykvist fick emottaga en klargörande föredrag om kvänernas nuvarande ställning och historia. Kvenförbundet hade förstärkt sin uppvaktning med norska kvänernas företrädare (Björnar Seppola), som föredrog åt ministern hur man i Norge har erkänt kvenerna som minoritetsfolk och deras fortsatta arbete med att de också skall erkännas som ett urfolk i landet. Både ministern och andra regeringens företrädare var nöjda med träffen.

Från Karesuando kommande Gertrud Monlund tror att flera möten är att vänta med ministern.

Hon lyssnade, frågade och ville ha mera redogörelser. Vi talade mest om mark- och vattenrättigheters bruk och användning här uppe som våra förfäder haft i urminnes tider men som mer och mer har tagits ifrån oss. Vi tog också upp ILO-169 frågan. Fastän allt föregick i god anda, så blev det dock kvar en sådan känsla att samerna och regeringen sitter på samma sida av bordet, säger Gertrud Monlund. Enligt henne är den känslan ej något konstigt då samerna som erkända urfolk har stöd från internationella urspungsfolks rättigheter och tilldelade medel från svenska regeringen.

Samerna har råd att betala Sveriges bästa advokater och behandla sina ärenden i kanslier och hos myndighetspersoner. Vi har inte råd att anlita advokater. Vi sitter vid köksbordet och på den andra sidan som samerna. Renskötseln storhet överdrivs i Sverige. Sveriges jägarförbund har samma åsikt i den frågan som vi, säger Gertrud Monlund.

Svenska kvänerna är inte så stor grupp (c:a 30.000). På antalet mäts dock inte livskvalitet. Kvänerna för fram att de är ett ursprungsfolk i Sverige och skall erkännas som sådan.

Vi skall ha samma status som samerna. Vi vill inte att några rättigheter tas från samerna utan vi vill att vi behandlas lika. Gertrud Monlund tror dock att efter det här träffen med jordbruksministern kommer det att leda till en öppning och fortsatta möten och samtal. Så tror jag för nu har ministern fått upplyst om våra krav och synsätt. De förstod att vi inte ger upp kampen om våra rättigheter i Sverige, avslutar Gertrud Monlund.

Vi ringde till Sveriges jordbruksministerns press-sekreterare Andreas Grönvall och han stödjer Gertruds känsla från mötet.

Ministerns och Kvänförbundets möte var att ta och ge information. Ministern hörde uppmärksamt på Kvänförbundets föredragare. Nu skall all information sammansättas och sättas som underlag för fortsatt behandling. Ministern kommer att i framtiden träffa Kvänförbundets styrelses företrädare. Allt måste dock ta sin tid. Ministern tyckte att mötet med Kvänförbundet var intressant. Hon fick också klart för sig vad kvänerna vill.

De här sakerna måste studeras och dryftas noggrant, säger Andreas Grönvall. När och var Svenska kvänerna skall träffa regeringens representanter nästa gång visar tiden och nästa års val resultat.

Ny bok om kvener. Vi har gleden av å informere dere om boken Multiculturism in the North, Selected papers by Venke Åsheim Olsen. Dette er et festskrift til Venke Åsheim Olsen som inneholder en samling med artikler fra hennes hånd. Hun er etnolog, og en viktig del av forskningen hennes omhandler kvenene - den finske minoriteten i Nord-Norge. Et sentralt tema i arbeidene hennes er betydningen av kulturkontakt,

etnisitet og identitet, samt synliggjøre kvinners liv og innsats. Hennes fokus har vært de nordligste landene i Europa. Som forsker har hun stadig vært på jakt etter nye teoretiske innfallsvinkler og nye begreper.

Hennes oppvekst i det flerkulturelle Nord-Norge, i møtepunktet mellom "tre stammer" har gitt henne den nærkontakten og innlevelsen som preger hennes studier og den kvenske kulturen og den finske minoritetens situasjon i Norge. For mer informasjon se våre

Bjørngaard. Markedsansvarlig. Tapir Akademisk Forlag. Tlf. 73593207. E-post:Nina.Bjorngaard@tapir.no

Terje Aronsen, Du er leder for kventunet, et senter for å bevare kvensk språk og kultur. Hvorfor er det behov for et slikt senter?

-Kvenene har vært en del av Norges befolkning så lenge nasjonalstaten har eksistert. Vi har vårt eget språk og vår egen kultur som er unik og ulik fra både det norske og det finske språket og den norske og den finske kulturen. Vi har aldri fått anledning til å aktivt ta vare på hverken språk, kultur, historie, etnisitet eller noe annet som vi er en del av. Fornorskinga og forfinskinga har vært klamme systemer som har holdt oss nede. Nå godtar vi det ikke lenger. Selv om vi er forholdsvis få igjen som har den kvænske språklige og kulturelle infrastrukturen stort sett i behold, vil vi nå legge grunnlaget for en atskillig mer positiv utvikling for vårt folk. Denne utviklinga er det Kvænsk Institutt (tidl. Norsk Senter for kvænsk språk og kultur) som skal være spydspiss for. Veldig mange har ikke hørt om kvener. Kan du fortelle kort hva kvener er? Kvænene nevnes som et folk allerede av håløyghøvding Ottar på slutten av 800-tallet. Dette folket bebor elvedalene rundt Kainhuunmeri/Kvænhavet. Kvænhavet er den gamle betegnelsen på Bottenvika, og Kainhuunmaa/Kvænland var navnet på kvænenes land. Dette landet bestod av kyststrøkene med elvedaler fra området nordom Varsinais-Suomi/Egentlige Finland rundt Kvænhavet og videre ned mot Helsingland. I dag er den østligste del av dette landområdet innlemmet i nasjonalstaten Finland under navnet Kainu(u).

Den vestligste delen av Kvænland hører i dag til nasjonalstaten Sverige. Sverige har tidligere vært kvænenes geografiske nasjonalstat, mens Finland som nasjonalstat ikke har spilt noen rolle for de norske kvænene. Kvænene i Finland er blitt en del av den finske nasjonalstaten. Kvænene både i Sverige og Norge er en egen etnisk gruppe og kan derfor ikke betegnes som finske, finskættede eller etterkommere av finske innvandrere. I programmet til Protestfestivalen er kvænene beskrevet som "finner som flyttet til Norge fra krig og hungersnød". Dette er totalt feil! Finland ble ikke formelt Finland før 1917. Før grensa ble trekt i 1751/52 flytta kvænene, som alle de andre etniske gruppene innenfor ett grenseløst område, Nordkalotten.

Samer er jo anerkjent som urfolk. Hva er forskjellen mellom kvener og samer, som gjør at kun samene er anerkjent som urbefolkning?

Det vet jeg ikke. Jeg bare vet at samene har definert seg sjøl som urfolk, og de har fått aksept på det fra nasjonalstaten Norge. Kvænene ved Norske Kveners Forbund har også definert seg som urfolk, men har ikke fått aksept på det, verken fra nasjonalstaten eller det offisielle samiske samfunnet. Den eneste forklaringa som jeg kan tenke meg er at denne forskjells-behandlinga av to temmelig like etnisiteter beror på en total mangel på historiekunnskaper i den norske staten - og kanskje hos samene? Kvensk er nettopp blitt anerkjent som minoritetsspråk. Hva betyr det for folkegruppen?

Formelt kan vi nå si at vi ikke trenger mer å krangle om det er eget språk eller en finsk dialekt. Men det betyr en fullstendig anerkjennelse av at kvænene også har, og har hatt, et eget språk. Men siden Norge ikke vil plassere språket på nivå III i den europeiske språkpakta, er det fremdeles departementene som styrer hele utviklinga for det kvænske språket. Anerkjennelsen av kvænsk som eget språk, men uten vernestatus, vil ikke endre en fremtidig språkdød. Psykisk og mentalt betyr det likevel veldig mye for de kvænene som har villet ha språkdefinisjonen.

Anstein Mikkelsens film om kvenene, soms skal vises under Protestfestivalen, er vist i de fleste naboland mens norske tv-kanaler har latt være å sende den. Han har sagt i media at det er fordi den handler om kvenene. Hva er det mellom Norge og kvenene?

Igjen må jeg bruke historiekunnskapen og mangel på sådan som et svar. Men det største svaret er at vi bor på en helt feil kant av Østlandet, unnskyld Norge! Min intelligens kan ikke finne noen bedre forklaring enn det.

Jeg hadde nok hørt om festivalen, men ikke noe mer enn det. Har det noe mening å arrangere en Protestfestival mot apati og likegyldighet? Jeg vet ikke. Det er vanskelig å få Ola Dunk til å forandre på sine holdninger.

Jeg syns, beklager at jeg sier det, at det blir stadig flere Ola Dunker. Jeg har sjøl vært lærer i over 25 år, og jeg har sett utviklinga av både apati, likegyldighet, kunnskapsmangel både hos elever, men også hos den voksne befolkninga, foreldre og lærere. Det sentrale Østlandsområdet dominerer totalt mediebildet og samfunnsdebatten i kongeriket. Jeg sier ikke at det er derfra Ola Dunkene kommer fra, men at fortielsen av at det finnes et Norge utenfor "det dannede" Østlandet er farlig, og det gir grobunn for oladunkismen.

Men, misforstå meg ikke, vi kan aldri gi opp å protestere mot "la det skure"-holdninga i samfunnet. Det er ihvertfall bra at Protestfestivalen prøver å sette kvænene på dagsordenen. På kvænsk har vi et ordtak som sier: ”Mitä päälä ko kaulalaki aikhaan tullee”, ”Hva skal du med hodet når du kan greie deg med halsen.” Vi må slåss for å få hodet på plass oppå halsen!

Hva er det mest behov for å bekjempe mot, hvis man skal bekjempe apati og likegyldighet?
-For menneskeverd, åpenhet, kunnskaper, positive holdninger og likestilling mellom menneskegrupper. I dag har vi en elite som regjerer uten å ta hensyn til annerledesheta i samfunnet. Demokratiet er blitt fertallets diktatur! Vi har behov for å samle Norge på nytt. Har du en Helt du ser opp til? I min verden finnes ingen helter.

Hvorfor?
-Det er en totalt forfeilet tankegang å se på enkelte personer som helter. For meg er det å være medmenneske det viktigste. Hviss jeg skulle se på noen som helter, hvordan skulle jeg da se på de andre? Som nuller? Dagens heltedyrkelse er et pepitarutet fenomen, svart og hvitt.

Ska forska om minoritetskulturer på Nordkalotten

Nästan två miljoner kronor.
Det har Lars Elenius vid LTU blivit tilldelad för att titta på etnopolitisk mobilisering och statens legitimering av minoritetskulturer.
I tre år ska forskningsprojektet pågå.

Lars Elenius, koordinator för YH-programmet Nationella minoritetskulturer har blivit tilldelad nästan 2 miljoner kronor av Vetenskapsrådet för ett forskningsprojekt om hur etniska grupper mobiliserat sig och hur staten legitimerat minoritetskulturer.

- Jag ska titta på hur etnopolitiska mobiliseringar har skett från 1960-talet till och med idag, säger Lars Elenius.

Det har hänt mycket inom etnopolitiken de senaste 20 åren. Exempelvis har sametinget bildats där viss del av makten har delegerats från staten till samerna. Sverige har inte godkänt FN-konventionen ILO 169 där tanken är att ursprungsbefolkningar ska ha större förfogande över naturresurserna. De menar att det finns oklarheter i rätten till mark och vatten. Norge har däremot godkänt konventionen.
Grupper bosatta i Västerbottens och Norrbottens inland, exempelvis icke renskötande samer, vill ha större jakt- och fiskerättigheter.

Ansökt om kompetenscentrum

Den grupp Lars Elenius emellertid särskilt ska titta på är kvänerna. Ett finskspråkigt folkslag som finns i Norge, Sverige och Finland. Kvänerna omnämns redan i källor från 800-talet som en finskspråkig befolkning på Nordkalotten men försvinner ur källorna i och med att stater bildas.

- Nu menar de att eftersom de funnits sedan vikingatiden är de en ursprungsbefolkning och bör ha jakt- och fiskerättigheter, säger Elenius.

- Det är otroligt bra. LTU har lyckats få ett av nio projekt inom historia som får bidrag. Jag ansökte om det här projektet förra året men fick nobben av Vetenskapsrådet. Det här känns som ett genombrott och att man insett betydelsen av projektet.

Lars Elenius har också gjort en ansökan om förundersökning av att bilda ett kompetenscentrum om Nationella minoritetskulturer. Han har kontaktat minoritetskommunerna, sametinget och universitetet.

- Målet är att få med alla institutionerna. Hittills har jag fått positiva reaktioner.

Rätten till land och vatten är ett krav som hävdas av flera olika etniska grupper på Nordkalotten.
– Kvänerna ser sig som en urbefolkning och ställer liknande krav som samerna, säger Lars Elenius vid Luleå tekniska universitet, som fått färska anslag till forskning om etniska grupper i området.

– Jag kommer under tre års tid att studera hur olika etniska grupper agerar och organiserar sig för att skapa legitimitet för sina krav. Jag kommer också att undersöka hur staten agerat i förhållande till den utveckling som skett och sker, berättar Lars Elenius.
Samerna stärkta
Den svenska staten har fått en annan ställning dels i och med medlemskapet i EU, dels på grund av den ökade globaliseringen.
– Frågan om exempelvis vem som har rätt till mark och vatten har fått en annan dignitet under den period, från 1960 till 2000, som jag främst kommer att intressera mig för, konstaterar Elenius.
Samernas ställning som urbefolkning har stärkts i Sverige i och med tillkomsten av Sametinget.
– Det har fått följdverkningar för andra etniska minoriteter som kvänerna, en finskspråkig etnisk grupp som finns i Sverige, Norge och Finland. Kvänerna har under de senaste åren blivit allt mer aktiva och gör nu anspråk på att bli betraktade som urbefolkning.
Lars Elenius kommer i studien att särskilt studera utvecklingen i Kiruna kommun.
– I Kiruna har konflikter mellan olika etniska grupper varit mest tydliga och det är också intressant att se hur samhället och kommunen har hanterat situationen, framhåller Elenius.

Statliga vetenskapsrådet anslår pengarna till forskningen som startar i januari 2006. Lars Elenius avser att arbeta 80 procent med projektet som ska pågå under tre år.
Bakgrunden är det som hänt sista 15–20 åren, säger Lars Elenius.
– Sverige har gått med i EU, nationalstaten har försvagats och mer makt har delegerats till etniska grupper, särskilt samerna. Andra etniska grupper än samerna har mobiliserat och där tänker jag främst på kvänerna.
Sedan vikingatid
Kvänrörelsen är nordisk och innefattar finskspråkig befolkning i svenska Tornedalen, Nordfinland och norra Norge. Deras utgångspunkt är att kvänerna funnits i området sedan vikingatiden när kvänerna omnämns för första gången.
– De anser därför att de är en urbefolkning och i och med det har rätt till land och vatten på samma sätt som samerna, förklarar Lars Elenius.
Hans arbete ska behandla hur etniska grupperna organiserat sig sedan 1800-talets mitt. Från 1960 och framåt granskar han hur olika etniska grupper mobiliserat politiskt med bakgrund av internationalisering och globalisering.
Olika status
– Jag ska se hur mobiliseringen ser ut hos minoriteterna och hur staten legitimerat etniska grupper och gett dem olika status. Det här sker globalt, att nationalstaterna förlorar i inflytande och etniska grupper vinner i styrka.
Ett minerat område?
– Definitivt ett kontroversiellt område bland minoriteterna. Det handlar om stora värden: Naturresurserna och vilka som ska ha inflytande över dessa. Men min uppfattning är att folk brukar uppskatta när man tar deras frågor på allvar. Det hoppas jag att alla inblandade gör här.
Särskilt Kiruna
Forskningen utförs bland annat genom att studera organisationerna, deras protokoll, vad som framförts i tidningar, hur de har agerat och vilka politiska krav som ställts.
– Jag ska särskilt titta på Kiruna kommun eftersom konflikten är mest uttalad där.
Också intervjuer ingår i arbetet liksom studier hur universitetet i Nordnorge agerat.

Under förra helgen (4 juni-05) hade vi styrelsemöte i Skibotn, Norge. Där behandlades kommande aktiviteter och möten. Vi hade också tillfälle att träffa representanter från Norska Kvenernas Förbund och fick möjlighet att delge våra ståndpunkter och även blev informerad om deras arbetssätt för att föra kvenernas sak vidare. Eftersom kvenerna finns i alla de tre länderna (Sverige, Norge och Finland) så är Kvenlandsförbundet/Kveenimaayhistys den bästa forumet för att representera dessa i internationella konferenser.

Mera om Kvenlandsförbundet

Förbundet är en fristående organisation som har som föremål att utforska och övervaka Kvenlandets kultur, historia, bosättningshistoria, språk och rättigheter. Hit hör också land och vattenrättigheter.

Förbundets arbete utgår ifrån att kvenerna är ett ursprungsfolk och att det är Kvenlandsförbundet som skall representera detta urfolk i in- och utlandet. Vi vill dock inte sparka ut några kvenska representanter, utan ju fler vi är som för kvenernas talan i t.ex. Finsk-Ugriska världskongressen desto bättre. Förbundet fungerar som en paraplyorganisation för kvenska föreningar i Norden.

Kvenlandsförbundet har kvenska som arbetsspråk; Det vill säga att kvensk är huvudspråket i förbundets interna kommunikationer och på förbundets möten med tolkning till norska eller svenska till de som ännu inte kan kvenska bra nog för att följa med förbundets arbete. Kvenlandsförbundet har således som målsättning att kvenska i framtiden skall bli ett mer använt språk än som det är idag.

Om samarbete med Norske Kveners Forbund

Hilkka Joki, ordförande i Kvenlandsförbundet säger: "Vi kan fortsätta att samarbetet, fastän vi värderar olika vilka saker som är viktiga för kvenernas folk att taga fram. Vi arbetar med rättighetsfrågor till land och vatten, medan kvenförbundet är upptagen av språk och kultur. Det är helt fel att försöka skapa motsättningar mellan oss", säger hon. Norska kvener borde också vakna och ta upp kampen om sina egendomar, fortsätter Joki.

Vi har nu samarbete med flera finska lappbyar och även med Suonttavaara lapinkylä/lappby på båda sidorna om gränsen och vi borde få ett sådant arbete även till stånd i Norge som för fram de gamla släktens bosättningshistoria och rättigheter.

Hon menar att genomföring av Finnmarksloven visar att i Norge handlar staten utifrån politik och bortser från de juridiska rättigheterna. Finns det inte en paragraf i Norges grundlag om privat egendom? Kan staten visa att den verkligen äger de områden som nu sägs vara statsgrund och som staten nu ger till samerna? Ett sådant ägandeskap har inte den finska och svenska staten kunnat visa fram, när ärendena kommer till domstolsprövningar, säger Joki avslutningsvis.

http://svt.se/ Gå sedan in på sök. Skriv kväner i sökrutan, så kan du se på videoinslaget.

Kväner i kamp om norrländsk mark

Publicerad 8 augusti 2005 - 18:32
Uppdaterad 16 augusti 2005 - 11:45

I norra Sverige pågår en markstrid med etniska förtecken. Folkgruppen kväner strider för rätten till jakt och fiske, en rätt som de är rädda att samerna kommer att ta över.

Ordet kväner är en benämning som kan spåras tillbaka till isländska sagor från medeltiden, drygt 1.000 år tillbaka i tiden. Enligt kvänerna själva, som för omkring fem år sedan bildade intresseorganisationen Kvenlandsförbundet, är de en etnisk grupp som funnits i Sverige så länge att de bör betraktas som ett ursprungsfolk, precis som samerna.

Markstrid ligger bakom
Anledningen till att kvänernas identitet aktualiserats de senaste åren är en markstrid mellan kväner och samer.
Om FN:s konvention om ursprungsfolkets rättigheter antas av Sverige tror kvänerna att det ger samerna makt över de marker och vatten där kväner jagar och fiskar i dag. Därför jobbar de aktivt för att regeringen inte ska anta konventionen, och för att själva bli erkända som ursprungsfolk. De anser att deras historiska band till markerna - och den medföljande rätten att använda dem - inte ska underställas samernas.

Men begreppet kväner som etnisk grupp har ifrågasatts. Thomas Wallerström är docent i Nordskandinavisk historisk arkeologi och berättar att det inte finns något enkelt svar på frågan om kvänernas rötter. Enligt honom är det inte säkert att det har funnits en etnisk grupp som kallat sig kväner i historien. Att begreppet kväner funnits är belagt, men inte dess betydelse.

- Kväner är en benämning på människor som funnits i Bottenviksområdets kustland för 1.000-1.100 år sedan. Men det är inte belagt någonstans att de själva har sett sig som ett folk, utan det var en benämning som använts av främlingar som besökt området, berättar Thomas Wallerström.

Ingen utmärkande kultur
Han anser att kväner från början var ett väldigt vitt begrepp.
- Med tiden har det kommit att tillämpas på ett väldigt snävt sätt. Om man ska vara kritisk kan man säga att det blir en historieförfalskning - att man bygger upp föreställningar kring benämningen som inte funnits i gamla tider, säger Thomas Wallerström.

Enligt honom anses inte kvänerna ha en kultur som är speciellt utmärkande. Levnadssättet bland folket i Tornedalen skiljer sig inte märkbart åt från det hos folk i andra älvdalar i norra Sverige, vilket talar emot kvänernas anspråk på att vara en etnisk grupp och ett eget ursprungsfolk.
- Men om folk kallar sig för en etnisk grupp är det ju svårt att säga att de inte skulle vara det. Å andra sidan har de väldigt svårt att leva upp till de kriterier som brukar finnas kring en etnisk grupp. Det är en väldigt sen etnisk mobilisering som försiggår, säger Thomas Wallerström.

Språket förenar
Det som främst särskiljer kvänerna från andra grupper är språket. Kvänerna talar meän-kieli, tornedalsfinska, som är erkänt som ett minoritetsspråk i Sverige.

Kvänerna själva arbetar för att hitta sin historia, och för att belägga att de är en etnisk grupp med historiska rötter. På så vis kan de även legitimera sina krav på mark och rättigheter till jakt och fiske.
Men uppgiften försvåras av att det knappt har gjorts någon forskning på kvänerna. Enligt Thomas Wallerström har de inte betraktats som någon historiskt intressant grupp, medan samerna har ansetts som häpnadsväckande och intressanta, och blivit föremål för böcker ända sedan 1600-talet.
- Det finns en forskningsskugga kring Norrbottens finskspråkiga minoriteter, säger Thomas Wallerström.

I fjol nådde dock kvänerna en delseger, då de erkändes som en finsk-ugrisk ursprungsbefolkning av en paraplyorganisation för urfolk som talar finskugriska språk.

Lisa Bjerre, Aktuellt

Kvenene har alltid hatt sine tradisjonelle næringer knyttet til naturen.
Kvenene har derfor ikke bare behov for vern og revitalisering av kulturelle og språklige verdier, men også behov for tiltak og beskyttelse av rettigheter knyttet til bruken av land og vann.

Kvenene er ett folk med rettigheter (Urfolk) knyttet til ILO-konvensjon nr. 169. Følgelig er denne konvensjonen det best egnede redskap for å utvikle en adekvat politikk overfor den kvenske befolkning.

Vi oppfordrer den norske, svenska och finländska regjering til å legge opp sin politikk overfor kvenene i samsvar med dette. Regjeringarna må starte en utredning av kvenenes historiske, kulturelle, sosiale, økonomiske, juridiske og politiske rettigheter.

.........Kvenerna är således en urbefolkning som hade sin tillknytning till området förrän Norge, Sverige och Finland sträckte sin makt hit upp.

Nordkalotten, var från gammalt ett sammanhängande ekonomisk område. Näringslivet på kust- och inland var invävd i varandra och avhängig av varandra. De då varande landgränserna var ännu inte uppfunnet, och ingen tänkte på att det någon gång skulle komma. Vi känner till redan att i medelåldern var en omfattande handel mellan kust och inland.

.........I en förklaring från 1543 satte den svenska kungen kvenerna till sidan och lade området in under Sverige. Först hade han sett till att köpa ut Novogorod. Danska kungen var inte enig. Krig som följde på grund av detta slutade med att danska kungen fick erövrat Nordlanden och Finnmark. Han gjorde områdena till sina personliga kolonier, och drev försäljning av egendomar här för egen räkning.

Det är först senare att Troms och Finnmark är gjort till en del av Norge. Finnmarksloven som Stortinget nu har beslutat om, gäller så att bruksrätten till land och vatten skall föras tillbaka till dem den realt sett tillhör, nämligen lokalbefolkningen. Fastän vi redan för 10 år sedan var eniga om att Finnmark har tre folk som alla har rättigheter i Finnmark, upplever vi i dag mer och mer att den gamla påståendet om två folk dras in i debatten igen.

Det är beklagligt att särskilt de samiska politikerna och talesmän är de som står för en sådan linje och önskar ställa kvenerna som utanförstående. Stora delar av den norska politiska miljön är för länge sedan villiga att likställa samer och kvener. Men den samiska miljön har inte tagit den debatten ännu och är inte heller beredd att göra det ännu. Om man kämpar för sina egna rättigheter, bör utgångspunkten vara att man respekterar andras.

Idéen om att kvenerna är en ursprunglig befolkning (urbefolkning) i Finnmark är ingen ny tanke...... Värd att märka är att Urho Kekkonen, som senare blev finsk president, i sin studietid tog till orden att finnarna i Finnmark och Tornedalen inte skulle inlemmas i AKS arbete för finnar i utlandet, för dessa grupper var ursprungliga befolkningar (urbefolkning) i sina respektive områden.

Då den första samerettsutvalget skrev sin inställning för drygt 20 år sedan (NOU 1984:18) om samerna rättställning, kunde de inte komma förbi kvenerna och skrev att "Kvenerna har rättigheter till land och vatten". Ser man på kvenernas näringsförhållande så är dessa också knutna till primärnäringarna. Det är därför inte någon tvivel om att denna grupp kommer att ha behov av skydd för sina land- och vattenrättigheter.

....... Och där står vi i dag. Stadigt måste vi höra påståenden om att: Norge är bygd på territoriet till två folk. Men lagar och politiska beslut kan inte ändra på sanningen: Norge är i verkligheten byggt på territoriet till tre folk: Nordmenn, samer och kvener. Att få lagar, paragrafer samt politiska beslut som är grundade på detta förhållande är inte bara ett ansvar för de som arbetar med kvenpolitik..........

endret den minoritetspolitiske status for kvenene seg ganske dramatisk. Det hadde

sammenheng med Europarådets rammekonvensjon for beskyttelse av nasjonale minoriteter,

om ratifikasjon. Dette var den første internasjonale konvensjon for «nasjonale minoriteter

», med klare folkerettslige implikasjoner (Myntti 1998:147–150). Konvensjonen vekket

stor oppmerksomhet – og forventning – i kvenforbundet, selv om forbundet alt hadde

gjort myndighetene oppmerksom på at også andre konvensjoner som Norge hadde ratifisert,

burde gi kvenene bedre minoritetsvern enn tilfellet var. Forbundet fant i konvensjonsteksten

de samme argumenter som forbundet hadde anført overfor myndighetene like siden starten,

men altså så langt uten særlig hell. I likhet med de øvrige nordiske land (og de fleste

andre europeiske land) godkjente Norge konvensjonen og ratifiserte den i 1999. De

nasjonale minoriteter i Norge i henhold til konvensjonen er, i tillegg til kvenene, jødene,

sigøynerne (rom), taterne (romani) og skogfinnene. Status som nasjonal minoritet innebærer

blant annet at minoriteten har hatt «langvarig tilknytning til landet» uten at dette er

nærmere spesifisert, ut over at denne tilknytningen bør være minst hundre år gammel

Ratifikasjonen av konvensjonen innebar dermed at kvenene så å si over natta fikk endret

sin minoritetspolitiske status i Norge, fra «innvandrere» til «nasjonal minoritet».

Implikasjonen var også at det minoritetspolitiske hierarkiet i Norge nå hadde tre trinn,

representert ved henholdsvis urfolk, nasjonale minoriteter og innvandrere, mot to trinn

tidligere, urfolk og innvandrere. Samene i Finland og Sverige er omfattet av konvensjonen;

avslo, med henvisning til at samene i stedet ønsket å «verne om den statusen dei har som

urfolk, og om den styrkte rettsstillinga som er oppnådd som urfolk», blant annet gjennom

Forvaltningen av minoritetspolitikken (overfor alle aktuelle kategorier) ligger i

Kommunal- og regionaldepartementet. Flere omorganiseringer av dette feltet gjennom

1990-tallet avspeiler også hierarkisering av gruppene ut fra grad av statlig ansvar og

minoritetsbeskyttelse. Mens departementet tidligere skilte organisatorisk mellom urfolk

og innvandrere, har den siste omorganiseringen ført til at saker som vedrører urfolk og

nasjonale minoriteter er samlet i én avdeling mens saker som har å gjøre med innvan-

drere, asylanter og andre «fremmede» er samlet i en annen avdeling. Endringene er selvsagt

uttrykk for behovet for forvaltningsmessig rasjonalitet, men de avspeiler utvilsomt

Det er på tide å trekke noen konklusjoner, som kanskje også peker mot enkelte forskningsetiske utfordringer.

For det første har vi sett at «innvandrere» og «urfolk» ikke er statiske begreper, men dynamiske og historiske ved at de skifter vekt og betydning og ved at aktørene utvikler bevisste holdninger til bruken. Den historiske gjennomgangen viser for eksempel at det er

mulig så å si over natta å ta steget fra en kategori til en annen, som fra «innvandrere» til

(eller tilsvarende) kan skifte innhold, for eksempel fra eksotiserende stigma til etnopolitisk

verktøy med stort potensial, der maktbruk, herredømme og hegemoni blir satt på

Med undertiteln "Har samene tilltatt seg monopol på etniske minoriteter i nord?

Som bakgrund till debatten upplyser arrangörerna följande: Kvenerna bodde i Bottenviken, i ett område som i dag delas av Sverige och Finland. De har sitt utgångspunkt i Tornedalen och de omliggande områdena. "Kvenland" var folkets geografiska område. Då de i stort antal utvandrade till Norge under "svälttiden" blev de etablerat som "kvener" och ett av tre folkslag i Nord-Norge. Men bara samer och nordmenn är erkända. Kungen talar bara om samer och nordmenn. Kvener uteblev.

Den enes död, är den andras bröd, heter en känd ordspråk. Kvener och samer kom omkring samtidigt till Norden. Men i statsbudgeten skiljer det flera hundratals miljoner mellan dem. År 2004 blev det beviljat 541 miljoner till samiska föremål, men bara 11,8 milj. till kvenska. I april 2005 vidtog regeringen att erkänna kvensk som eget språk.

Till år 2006 är det budgeterat 624,6 milj. Nkr. till samiska ändamål, samt att same ärendena nu är lagt under Socialdepartementet.

Pressemelding

Nr.: 262/2005
Dato: 14.10.2005

Statsbudsjettet 2006

Samarbeidsregjeringa sin satsing på kvensk språk og kultur

- Samarbeidsregjeringa har gjennomført ei rad tiltak for å styrkje kvensk språk og kultur, seier kommunal- og regionalminister Erna Solberg. I tillegg til å akseptere kvensk som eige språk, har regjeringa mellom anna revidert stadnamnlova, der vern av kvenske stadnamn er teke med som ein del av formålet med lova.

Utdannings- og forskingsdepartementet løyvde 500 000 kroner hausten 2005 til utvikling av læremiddel og kompetanse i kvensk språk. Det blir sett av midlar til dette formålet også i 2006.

Aktivitetane ved Kvæntunet i Porsanger er eit av dei fremste verkemidla for å styrkje kvensk språk og kultur. Regjeringa føreslår at tilskotet som blir gitt over budsjettet til Kultur- og kyrkjedepartementet, blir auka med 1,7 millionar kroner i samband med at Kvæntunet no er i drift heile året, og til oppretting av ei språknemnd. Løyvinga til drift av Kvæntunet vil etter auken vere på om lag 3,3 millionar kroner i 2006.

Samarbeidsregjeringa ønskjer større kunnskap om nasjonale minoritetar hos folk flest i Noreg. Her er utdanningssystemet eit viktig verkemiddel. I den reviderte læreplanen for grunnskolen og den vidaregåande opplæringa er nasjonale minoritetar nemnt som læringsmål. – At dei nasjonale minoritetane er nemnde i læreplanen, vil medverke til å auke kunnskapen om kvensk språk og kultur, seier Erna Solberg.

Regjeringa har fått på plass kompensasjonsordningar for samar og kvener som tapte skolegang under andre verdskrigen, og som ei følje av fornorskingspolitikken heller ikkje fekk opplæring på sitt eige morsmål.

Pressetelefonen i Kommunal- og regionaldepartementet: 22 24 25 00.

Dokumentet er ikke tilgjengelig i fulltekst, men kan lånes fra Universitetsbiblioteket i Oslo

Sammendrag:

Last ned bibliografiske opplysninger til bruk for referanseverktøy ISI Direct Export Tool
En av ISI ResearchSoft's' programmer (EndNote, Procite, Reference Manager) må være installert for å bruke denne lenken

Redaksjon: ub-web, duo-driftsgruppe@ub.uio.no

Hieronymus von Birckholtz, Sigfridus Aronus Forsius ja Daniel Hjort tutkimusmatkalla Lapissa 1601—1602

Andreas Bureus, jolla oli myös aikaisempaa kokemusta kartoitustöistä, oli ruotsalaisten sihteerinä keväällä 1603 pidetyssä rajakokouksessa. Hän lienee viimeistään silloin perehtynyt von Birckholtzin, Forsiuksen ja Hjortin tekemän tutkimusmatkan kertomukseen ja tähtitieteellisiin mittauksiin. Pohjoisten alueiden karttojen kehnous näyttää olleen näihin aikoihin ruotsalaisten erityisen huomion kohteena. Andreas Bureus kertoi nimittäin 2.7.1603 päivätyssä kirjeessään Nicolaus Chesnecopherukselle ja Peder Nilsinpojalle, että hän oli saanut Kaarle-herttualta tehtäväkseen piirtää pohjoisten valtakuntien kartan Tabula cosmographica regnorum septentrionalium. (C 28)

Forsius mainitsi vuoden 1606 suuressa ennustuskirjassa, että niihin aikoihin oli tekeillä uusi pohjoisten alueiden karttapiirros. Bureuksen laatima kartta valmistui viisi vuotta myöhemmin, nimiötekstinään Lapponiae, Bothniae, Cajaniaeqve Regni Sveciae Provinciarum Septentrionalivm Nova Delineatio. Sculpta anno domini 1611 (Lapin, Pohjanmaan ja Kainuun, Ruotsin valtakunnan pohjoisten maakuntien uusi piirros. Tehty herran vuonna 1611). (B 34, C 28)

Ei tiedetä, onko Andreas Bureus käyttänyt työssään apuna von Birckholtzin retkikunnan mittauksia. Kaikkia Niureniuksen luettelossa mainittuja paikkakuntia ei ole kuitenkaan merkitty Bureuksen karttaan. Leveysasteet ovat kartassa jokseenkin oikeat, mutta sen sijaan Fennoskandian pohjoisosa on tullut siinä aivan liian leveäksi pituusasteiden virheellisyyden vuoksi. Sama virhe toistui Bureuksen vuonna 1626 valmistuneessa kartassa Orbis Arctoi Nova et Accurata Delineatio Auctore Andrea Bureo (Pohjoisen maanpiirin uusi ja tarkka piirros, tehnyt Andreas Bureus). Se muodosti kuitenkin hyvän perustan kaikille myöhemmille Pohjoismaiden kartoille. Pituusasteiden virheellisyydet saatiin oikaistuksi vasta 150 vuotta myöhemmin kolmiomittausten avulla. (A 66, C 27, C 28, C 219, C 255)

Andreas Bureus var son till kyrkoherden i Säbrå, Engelbertus Laurentii, och kusin till fornforskaren och mystikern Johannes Bureus. Vi vet ingenting om hans studietid, men 1602 finner vi honom anställd i kungliga kansliet där han fick varjehanda uppdrag, som att rita Karl IX:s stamträd och att delta i diplomatiska beskickningar. 1603 fick han i uppdrag att göra en karta över Norden. Detta hängde samman med gränstvisterna med danskarna och med Karl IX:s politiska ambitioner på Nordkalotten, varvid bristen på tillförlitliga kartor över detta område hade blivit uppenbar.

Johannes Bureus hade år1600 gjort en forskningsresa till Norrbotten, och 1601 avsände kungen en expedition till samma område. Under båda resorna insamlades geografiska och geodetiska data. 1611 lät Andreas Bureus trycka en graverad Lapplandskarta och 1614 en liten karta över Mälaren, vilka är förstudier till den stora Nordenkartan 1626. Denna utgör ett genombrott för kartografin i Sverige, ett betydande framsteg gentemot den tidigare Nordenkartan av Olaus Magnus, som hade publicerats i Venedig 1539. http://www.kb.se/kart_bibl/Bureus/Bureus_start.htm

De bruna ramen till karta är fullt skriven med latinskt text. Försöker här återge texten som står längst upp till höger på karta:

Hanc etiam Regionen Lappones inhabitaht Sed qui Musawites parent imperio Feppellatusgwie bodie, Svecice Finnes, Lappomice Pfÿseniemi, Rutsenice Terschanawolock; Vtuntur autem Lingvä religvis Lapponibus communi.

Märk väl att de historiska kvänska benämningar som Wara (Berg), Peldojerfi (Sjö), Joki (Bäck, Älv), Konges (Kengis) m.fl. är utsatta på kartan. De svensktalande kartritarna har satt som tillägg deras benämningar som tex. Tresk eller Flodt. Även kyrkan i Markkina är utsatt.

Noen tror ihabitants, som et i navnet av Nordmenn og andre, som synes være stregth trengt ved dette, fordi Ol. Magnus kaller dem Lappomanni, etter måten av Nordmanni, Westmanni og Sudermanni, i hvilke ord Manni betyr Menn, de het´d Lappomanni, jeg, t. Menn av Lappio. Andre innbilning som navnet av Contry er deriv´d fra Lappu, som i Finonhick språk er fjernest, fordi det ligger i farhest del av Scandinavia.

.....Towards Norway, are very high mountain which the Swedes call Fjæl, the Laplander´s Tudderi (Tundori, kvänskt benämning).......

• att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den,

• att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande,

• att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,

• att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,

• att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

• Ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen.

• Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön

• Nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv.

och hävda sina krav på lika rättigheter och möjligheter" (Regeringens proposition 1998/99:114).

Verksamhetsmålet "Nationell och internationell solidaritet och respekt för olika gruppers kulturarv" är formulerat:

Förståelsen för olika gruppers kulturarv inom och utom det egna landet är en grund för tolerans med olikheter.

Men kulturarvet kan också missbrukas i ett trångsynt identitetsbyggande som i förlängningen kan leda till utestängning av det olikartade. Kulturmiljöverksamheten skall därför ta

Kulturenheten ansvarar för bland annat för nationella minoriteter inom kulturpolitiken och för frågor som rör arkiv, museer, kulturmiljö, hemslöjd samt forsknings- och utvecklingsfrågor inom departementets ansvarsområde. Enheterna sköter kontakterna med departementets myndigheter dit hör bland andra Statens Kulturråd, Riksarkivet, Landsarkiven, Riksantikvarieämbetet och de centrala museerna. Statens kulturråd ska bland annat genomföra den nationella kulturpolitik som beslutas av regering och riksdag. Det finns tio centrala statliga museimyndigheter som lyder under kulturdepartementet och de kan bestå av flera museer. De centrala museerna är organiserade som myndigheter eller stiftelser.

kulturrådet är att ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken och att bistå regeringen med att genomföra den.

– ge regeringen underlag för kulturpolitiska beslut, bl.a. genom att följa upp och utvärdera de statliga insatserna på kulturområdet.

riksdag och regering har antagit och det årliga uppdraget formuleras i ett s.k. regleringsbrev från regeringen.

De kulturpolitiska mål som Riksdagen fastställde 1974 utgör grunden för dagens kulturpolitik i Sverige. Målen modifierades 1996.

Kulturrådet ger länsmuseerna bidrag till verksamhet och utveckling och ger ansvarsmuseerna bidrag till forsknings- och utvecklingsinsatser. Det är avdelningen för konst, museer och utställningar (KMU) på Kulturrådet som ansvarar för museiområdet. Avdelningen gör även utredningar inom museiområdet åt regeringen (Kulturrådets hemsida, oktober 2004:( http://www.kulturradet.se ).

redan på 1600-talet. Då var syftet att dokumentera och inventera den forntida kulturen bland annat genom kopiering av runinskrifter. Riksantikvarieämbetets arbete sker nu till stor del i samverkan med bland annat länsstyrelserna och de regionala museerna.

kulturarvet bevaras och görs tillgängligt. RAÄ bevakar bl.a. att hänsyn gällande kulturmiljön tas i samhällsplaneringen. (Riksantikvarieämbetets hemsida, http://www.raa.se

• stärka kulturarvets och kulturmiljöns ställning i den regionala och lokala utvecklingen,

• kulturarvet och miljöns kulturvärden skall tas till vara inom olika samhällssektorer bl.a. inom areella näringar, infrastruktur och bebyggelse

Kvener demonstrerar i Kiruna 06-02-21

Information från Kvenlandsförbundet/Kveenimaayhistys

Svenska kväner vill ha rättvisa

Mera om Kvenlandsförbundet

Om samarbete med Norske Kveners Forbund

Kväner i kamp om norrländsk mark

Pressemelding

Statsbudsjettet 2006

Samarbeidsregjeringa sin satsing på kvensk språk og kultur

Sammendrag:

Nyheter

Informasjonsbrosjyre om billighetserstatningsordningen

Europarådets menneskerettighetskommissær på Norgesbesøk

Nasjonale minoriteter nevnt i ny læreplan

Norges andre rapportering på Eurparådets rammekonvensjon

Kvenske stedsnavn får sterkere vern

	Hilde Lidén Barn og unge fra nasjonale minoriteter En nordisk kunnskapsoversikt ISF rapport 2005:007

	Kjøp trykt versjon Last ned fulltekst

Nytt om nasjonale minoriteter nr. 3 - 8.9.2005 - Årgang 2

	Utgitt av Kommunal- og regionaldepartementet
	Nyheter Informasjonsbrosjyre om billighetserstatningsordningen Det er utarbeidet en brosjyre om billighetserstatninger til samer og kvener som tapte skolegang i forbindelse med andre verdenskrig. Brosjyren er utgitt på fire språk, og er nå på vei til aktuelle kommuner, etater og organisasjoner. ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: Europarådets menneskerettighetskommissær på Norgesbesøk Representanter fra Europarådets menneskerettighetskommisær har nylig vært på besøk i Norge. I et ellers tettpakket program ønsket menneskerettighets- kommissærens kontor også å møte representanter for de nasjonale minoritetene i Norge. ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: Nasjonale minoriteter nevnt i ny læreplan Læreplanen For første gang er nasjonale minoriteter nevnt som læringsmål for alle for alle elever i læreplanen. Etter 7.årstrinn skal elevene kunne gjøre rede for hvilke nasjonale minoriteter som finnes i Norge, og kunne beskrive hovedtrekk ved minoritetenes historie og levekår. ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: Norges andre rapportering på Eurparådets rammekonvensjon Norge skal denne høsten avgi sin andre rapport på gjennomføringen av Europarådets rammekonvensjon. ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: Kvenske stedsnavn får sterkere vern Kvenske stedsnavn som er i bruk av lokalbefolkningen skal brukes av det offentlige på kart og på skilt. I den nye stedsnavnsloven, som trådte i kraft 1. august år, blir denne regelen sterkere presisert, og loven gir kvenske stedsnavn et styrket vern. ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: Hva skjer? Konferanse: Alle har rett AMB-Utvikling arrangerer i perioden 3.-4.november konferansen Alle har rett. Konferansen handler om menneskerettigheter, minoritetsrettigheter, kulturelle rettigheter og de vanskelige, usynlige, marginaliserte og ukjente historiene. Den første dagen av konferansen fokuserer på nasjonale minoriteter.