De senaste åren har en rad såkallade samiska utredningar presenterats. Rennäringspolitiska kommittén, Jakt- och fiskerättsutredningen, Gränsdragningskommissionens betänkande och ILO- utredningen är några av dessa. Man kan fråga sig vad dessa utredningar har gett för resultat och är de trovärdiga?
Frågan är befogad eftersom den sittande alliansen idag sitter och skall försöka lägga fram förslag med dessa som grund. Utredarna hoppas att under nästa år komma med förslag som skall behandlas av regeringen och riksdagen.

Representanter från Jakt- och fiskesamerna har suttit med i några av dessa och kan med säkerhet påstå att alla utredningar har stora brister och definitivt inte belyser problemen objektivt. I utredningarna finner man en mängd sakfel och fakta som är tagna ur luften

Efter att ha analyserat utredningarna och de krafter som ligger bakom så är det kanske inte så konstigt att det blivit så här. Staten vill utåt värna om den såkallade urbefolkningen samtidigt som man vill ha en billig prislapp vilket innebär att man ger rätten och stöder så få av dessa som möjligt d.v.s. dagens samebymedlemmar. Övriga samer skjuter man åt sidan, vilket till idag har legitimerats av de organisationer som företrätt samebyarna. Här kan man tala om svågerpolitik. Samebyn blir nöjd samtidigt som staten kunnat hantera problemet, inte minst genom att vid ett uppkommet problem initiera en utredning.

Idag är läget annorlunda. Staten har tappat greppet eftersom tiderna förändrats, inte minst rennäringen. Eftersom rätten är kopplad till renen så ökar antalet som vill vara med och dela på kakan, renbetet. Problemen växer och nu står företrädarna för staten inför så stora problem att man famlar i mörkret. Men vad som krävs är att man återgår till fundamentala regler, lagar som borgar för att de mänskliga rättigheterna inte äventyras.

En sådan självklar sak som att man som människa skall värderas lika oberoende om man äger renar eller inte borde vara en sådan självklar mänsklig rättighet.
I framtiden måste alla samer få vara med i en sameby, med lika rösträtt, eller så skall rättigheterna inte grunda sig på ett samebymedlemsskap.

De samer som inte har privilegiet att inneha renar och är helt eller delvis beroende av jakten och fisket är helt utan rättigheter, fast det egentligen borde vara tvärtom.

Eller borde man införa i södra Sverige att de som innehar får skall få ha dem på bete i hela södra Sverige eftersom det bevisligen går att bevisa att det förekommit i hela den regionen. Dessutom skall det ingå jakt- och fiskerätt tillsammans med fårbetesrätten, oavsett vem som äger marken.

Äganderätten är en annan sak som måste respekteras.

Utan detta kommer norra Sverige att urholkas och det är som någon har sagt. Eftersom man idag inte vet spelreglerna så vill man inte heller starta upp någon verksamhet där. Respekten för andras ägande måste återupprättas. Som det ser ut idag får samebymedlemmar rättigheter på områden som dess förfäder aldrig besökt. Ivern driver statsmakten till att ge den sk urbefolkningen rättigheter utan att ta hänsyn till historien eller dess konsekvenser. Ofta får samebymedlemmen en rätt eftersom den som blir avtagen rätten är renlös same som uppehållit hävden i området. Man blir med andra ord bestulen på sin egen hävd och denna hävd ligger till grund till att man själv förlorar rättigheterna.

//Jakt- och Fiskesamerna