Landshövdinge ämbetets i Norrbottens län utslag ifråga om avvittring av Enontekis lappmarks socken med därinom belägna såväl förut befintliga och behörigen upplåtna hemman och nybyggen som sedermera under avvittringens fortgång ansökta nybyggen samt häradsallmänningar, givet å Landskansliet i Luleå den 19 februari 1907.

På sätt av avvittringslantmätaren J E Degerman upprättat förslag visar hava dessa byar efter verkställda ägoutbyten enligt särskilda beskrivningar skattlagts och tilldelats område på följande sätt.

Mertajärvi Nr 2 kronoskatte, provisionelt åsatt till en sextondels mantal, kronotorp anlagt under namn av Mertajärvi eller Närvä Nr 2 den 4 november 1844 med femton frihetsår att skatta år 1859, provisionellt skattlagt genom Länsstyrelsens utslag den 26 april 1859 till ett sextondels mantal, omförd till skatte genom Konungens Befallningshavandes resolution den 18 november 1871, föreslås att benämnas Mertajärvi Nr 2 äges av Anders Salmonsson och har skattlagts på nedanstående sätt:

0,0500 hektar åkermark, uppskattade som äng om 0,20 lass hö i första klassen till 1,20 öre

2,0850 hektar odlingsmark och äng om 7,55 lass hö i 2 dra klassen 30,20 öre

10,750 hektar ängsmark om 6,633 lass hö i 3 dje klassen 19,90 öre

18,8700 hektar ängsmark om 5,45 lass hö i 4 de klassen 10,90 öre

Summa 62,20 öre

Motsvarande närmast tre trettiondels mantal, vilken skall åsatts detta hemman med hemställan om åtta frihetsår för tillökningsskatten en trettioåttondels mantal.

Mertajärvi by, som består av hemmanen Nris 1, 2, 3 och 4, samt Idivuoma by, som utgöres av hemmanen 1, 2, 3, 4 och 5 hava för den föreslagna skatten, tillsammans ett och ett sextondels mantal, med hänsyn till skogens och betets beskaffenhet samt markens växtlighet, med stöd av §§ 8 och 18 i 1873 års nådiga avvittringsstadga, erhållit gemensamt område efter beräkning av 1760 hektar, eller 1965,44 kvadratrev, för helt mantal med 1870 hektar samt, sedan på grund av nådiga brevet den 19 oktober 1894 en fjärdedel eller 467,50 hektar avdragits till häradsallmänning, utbrutits i två skiften med rätt att, enligt ovan åberopade nådiga brev, bibehållas vid de utom områdets gränser befintliga, i förslaget under namn på ströängar Nris 769, 773, 786, 875, 887 å kartan Litt E Nris 9, 18, 24, 142a å kartan Litt F Nr 286 å kartan Litt G, Nris 140, 227, 286, 291 å kartan Litt O, Nris 82, 442, 443, å kartan Litt P upptagna inägor om 135,40 hektar utan andel i omkringliggande skogsmark. Innehållande ovannämnde skiften : det första inom punkterna 1, 2, 3 och 4 å kartan F XI, XII, XIII, XIV, XVI, XVII å kartan H 1, 2, 3 å kartan G, A, B, C, D å kartan O, det andra inom punktrna 6, 5, 4, 7, 8 och 9 å kartan D samt ströängar tillsammans:

755,4160 hektar, eller 1530 tunnland 8,0 kappland inägor

1402,5000 dito, eller 2841 dito 1,5 kappland duglig skogsmark

27754,2900 dito eller 56221 dito 27,7 kappland impediment

Förutom ovanstående arealer finns inom Mertajärvi och Idivuoma byars gemensamma område:

Skoltomt; 0,50 hektar, eller 1 tunnland 0,4 kappland, impediment

b. Kronan tillhöriga ägor förut lydande under den hälft eller ett sextondels mantal av hemmanet Mertajärvi Nr 1, som för vanhävd uttagits till kronoallmänning;

73940 hektar eller 55 tunnland 15,8 kappland, inägor

c Ängar tillhörande andra byar, vilka ängar kommit inom Mertajärvi och Idivuoma gemensamma skogsskifte och icke kunnat utbytas, nämligen:

Nris av 397 och av 399 å kartan Litt D under Ruodosjärvi by samt Nris av 452 och 453 å sistnämnda karta under Sudjavaara by om tillsammans 14,35 hektar eller 29 tunnland 2,2 kappland.

Vid allmänt avvittringssammanträde i Karesuando den 20 mars 1896 yrkade Karesuando byamän att Karesuando bys norra rålina från Muoniojärvi skulle sträckas längs efter Idijoki söderut, vilken ändring, sedan yrkandet i utlåtande den 21 i samma månad av förrättningsmännen bifallits, blivit verkställd och i förslaget införd.

Mot förslaget har ingen anmärkning framställts.

Vad sålunda förekommit har Landshövdinge ämbetet tagit i övervägande och prövar skäligt härmed till efterrättelse fastställda avvittringslantmätaren J. E Degermans ifrågavarande förslag beträffande såväl skattläggning som ägoutbyten och områdestilldelning, skolande hemmanen i jordeboken införas under de namn och nummer, varunder de i förslaget upptagits.

För tillkomna ökeskatten beviljas vart och ett av hemmanen Mertajärvi Nris 1, 2, 3 och 4 samt Idivuoma Nris 1,2, 3, 4 och 5, med början från och med året näst efter det varunder områdesutstakning skall, åtta frihetsår med den befrielse från utskylder och allmänna avgifter, som numera och under frihetsårens lopp kan därunder inbegripas, gällande denna befrielse dock blott till hälften, sedan tre fjärdedelar av frihetsåren tilländalupit.

Kronan och andra virkesägare förbehålles rätt till flottning i alla de vattendrag inom området, där flottled finnes eller kan upprensas, ävensom mark till upplagsplats för virke från kronans skogar, så ock till nödiga utfartsvägar från dessa skogar ned till vattendragen.

Därjämte förbehållas kronan rätt till de på området tilläventyrs befintliga större strömfall, som till farleders öppnande, sjöars uttappning , ovanföre belägna ägors befrielse från översvämningar, med mera dylikt kunna användas.

Om de rättigheter till bete m.m som må tillkomma lapparna, gäller vad därom är i lag särskild stadgat, finnande emellertid Landhövdinge ämbetet skäligt härmed förklara att lapparna inom Enontekis socken, vilken fortfarande skall utgöra ett gemensamt renbetesland, må bibehållas vid de av dem på kronoparker och kronoöverloppsmarker innehavda lappvisten, renvallar och renbetesland.

Den med detta utslag missnöjde äger att sina till Kungl. Majts ställda underdåniga besvär däröver hit ingiva eller och med allmänna posten insända sist före klockan tolv å sextionde dagen efter av utslaget erhållen bevislig del eller vara att talan i målet förlustig.

År och dag som ovan.

Å Landshövdinge Ämbetets vägnar

Ragnar Ålander

Kongl. Maj:ts

Vore veterligt, att de förekommit, huruledes, då i andra länder där jordbruket hunnit högt standard, som inom vårt rike ännu måste sökas, det länge blivit räknat för ett af de väsentligaste medel härtill, att egendomar kunna af Arrendatorer, eller som de i lagen kallas Lantboer, med säkerhet innehavas och besittas, har däremot, hvad allmänna Lagen här i Riket uti sådana delar innehåller, icke allenast genom osäkerheten för beståndet af de om arrenden på jord upprättade kontrakter, laga hinder i vägen för detta medels användande, utan jämnväl lämnat jordägaren sådana rättigheter, som med lagligen gjorda avtal icke äro förenliga.

Men enär vi af omsorg för Landbrukets befordrande och belåtande af den säkerhet i besittning af jord, varigenom det förra kan förkovras, varit i nåder omtänkte att undanröja ovanomförmälte hinder, have vi funnit, dels att uppmärksamhet bör fästas på den oekonomiska nytta, vilken härmed åsyftas och dels avseende göras på vad lagen stadgat och godkänt uti frågor som angå jord, vilken på olika sätt och med särskilda vilkor kommit uti ägarens hand.

I anseende till det förra hava vi, vid beträffande af de förändringar, som mynt och varors värde i framtiden kunna vara underkastade, ansett betänkeligt utvidka arrende-rättigheten till alldeles obestämnd tid, och vad åter angår det senare, eller de olika förhållanden och särskilda fång samt därmed förenade villkor, under vilka jord kan innehavas, funnit att rättigheten till Avhandlingars avslutande för arrenden därav, bör avmätas efter innehavarens större eller mindre dispositions rätt, på de grunder Lagen i allmänhet utstakar, helst avvikelse härifrån skulle leda till ändring af Lagen i många andra händelser, vilka icke stå i sammanhang med detta ämne,

Ävensom Borgenärs rätt, att utur en pantförskriven och intecknad fastighet söka betalning för dess fodran, icke bör bliva äventyr underkastad, ansedd borgenär sedemera genom ingående Arrende-Avhandling kan förändra dess ägare och dispions-rätt, varemot deras förmån, vilka söka och erhålla inteckningar efter det jordägaren genom lagligen avslutat och intecknat Arrende-kontrakt, dess dispions-rätt inskränkt, de kan bliva af den egenskap, att den bör verka till Arrendatorens förfång, eller kunna leda till Kotraktens eller Arrendets upphävande, och minst bör tillfälle öppnas för Jordägaren, att med lika påföljd som förut genom köp kunna beredas, på ett annat sätt, genom verkliga eller tillställda skulder, till intet göra den slutade Avhandlig, till ena Kontrahetens skada och förfång.

På dessa grunder finne vi med Rikens Ständer, Lagens stadgande uti 16 cap. 15 § Jorda balk, angående hävande af Landtbo eller Arrenda- Contrakt, som blivit slutad om jord på landet, böra rättas och ändras, så att de emellan Jordägare och Landtbo eller Arrendator ingångne sådan avhandling, med undantag af de egendomar, vilka icke få säljas eller förpantas, och varå Innehavaren blott njuter vilkorlig besittningsrätt, samt varom kan följakteligen icke kan avsluta Contrakt till Arrende på längre tid än han lever eller dess dispions-rätt är gällande, icke måge brytas;

Varvid vi likväl, uppå Rikens Ständers underdåniga tillstyrkande, velat tillika i Nåder förordna, att härutinnan följande bör iakttagas:

1:0 Att längsta tid för Arrendens och Landtbo Contrakters bestånd, vilka slutas om arvingejord, icke må sträcka utöver femtio år.

2:0 Att vad angår arvejord, varmed förstås endast den jord som omedelbart under denna egenskap fallit uti ägarens hand, eller av honom blivit emot honom bortbytt, arvejord fått genom den förres ställe, Arrendator eller Landtbo må, i den händelse ägaren under Landtbo eller Arrende-tiden genom döden avgått, njuta kontraktet till godo uti fem år, därefter få många af Arrende-åren återfå, räknat ifrån den tid som infaller näst efter ägarens död, om vilken arvingen bör Arrendatorn underrättelse lämna, gällande sådan underrättelse om laga uppsägning.

3:0 Att det emellan Arrendator och Jordägare upprättade Contrakt skall sist vid det Ting, som infaller efter sex månader sedan Contraktet slöts, för Häradsrätten uppvisas, där offentligen uppläsas och uti Intecknings Protokollet till hela innehållet intagas, vilken ingenting kommer att vart tionde år förnyas, som uti 7 Cap. 2 § Rättegångsbalken sägs.

4:0 Att de Inteckningar, med vilka en arrenderad Egendom är behäftad, före Arrende-Contaktets avslutande, jämte alla de fodringar, vilka efter allmänna Lagen eller särskild Författningar njuta betalnings förmån framför Inteckningshavare, bliva vid deras rätt oförkränkt bibehållen, till laga verkan vid betalnings sökande, utan hinder af det slutade Arrende-Contraktet, ävensom en lika rätt tillägges dem, vilka vid samma Ting, då Arrende-Contraktet intecknas, sådan säkerhet för sina fodringar vinna;

Arrendatoren dock öppet lämnadt, att i detta fall, där inteckning sökes för Jordägarens skuld, som vid Contraktets avslutande varit för Arrendatoren okänd, eller av Jordägaren då icke för Arrendatoren uppgiven, vid samma Ting eller sist inom en månad därefter Arrende-Contraktet sig avsäga och upphäva; och

5:0 Att ingenting som sökes eller erhålles efter det Ting, då Arrende-Contraktet blivit intecknad, icke får medföra någon verkan till rubbning af Arrendets bestånd, den överenskomna tiden.

Göre veterligt: Det have vi med Rikets Ständer ansett det Förbud för Avgärda by, att söka skifte i skog och utmark, som innefattas i 4. § 19. Cap. Byggninga-Balken icke vara förenligt med sådanna hemmans rättighet till Skogen samt hinderligt för Landets odling.

Varför vi uppå Rikets Ständers underdåniga hemställan funnit godt, att med upphävande därav, i Nåder förordna:

Det ägare utav Avgärda Hemman må med lika rätt som Bolby söka och erhålla skifte i skog och utmark, med så väl Bolbyn som andre hemman, med vilka Avgärda Hemmanet innehar gemensam mark; Och njuta därvid Avgärda Hemman efter sitt öre eller hemmantal, hälften mindre än Bolby, samt äga sedan Bolbys rätt därå.

Det alle som vederbör, hava sig hörsammeligen att efterrätta .

( L. S. )

J. G. Turdfjäll.

1866.     No 63

( Uppläses från Predikstolen )

Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning,

Angående dispionsrätten över skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, vilka hädanefter från kronan upplåtes, eller af sådana äldre nybyggen, för vilka föreskrivna byggnads och odlingsskyldigheter icke blivit behörigen fullgjorda;

Wi Carl, med Guds Nåde, Sweriges, Norges, Götes och Wendes Konung, göre veterligt: Att sedan Rikets Ständer uti skrivelse den 15 innevarande månad anmält sitt bifall till Vår den 21 december nästlidna år avlåtna Nådiga proposition, angående bland annat förändrande bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilda av kronans mark i Norrland och Kopparbergs Län, funnit godt att, i överensstämmelse härmed, i Nåder stadga som följer:

§ 1.

Å skattehemman, som uppkommer af nybygge, vilket hädanefter från kronan upplåtes, äga skattemannen ej annan rätt över hemmanets skog, än att han därifrån må, dels, utan utsyning, till husbehov hämta nödig virke och bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänstemän, fritt taga eller försälja vad därutöver kan, med bevarande af skogens bestånd, årligen afverkas.

Ej må heller för uppodling till åker och äng skog å hemmanet fällas annorstädes, än nu sagt är, med mindre skattemannen därtill, på sätt här nedan förmäles, erhållit särskild tillstånd af Vår Befallningshafvande.

§ 2.

Vad i nästföregående § är stadgat för skattehemman, uppkommit af nybygge, som hädanefter från kronan upplåtes, gälle även för skattehemman, som uppkommer af redan upplåtet nybygge, för vilket föreskrivna byggnads och odlingsskyldigheter icke blivit inom behörig tid fullgjorda; Och thy böra Våra vederbörande Befallningshavande till utrörande af, huruvida sådant förhållande äger rum eller ej, föranstalta, att å varje nybygge, som före denna förordnings utfärdande blivit från kronan upplåten syn, så fort lämpligen ske kan och sist inom den tid, då enligt redan gällande föreskrifter dylikt förrättning skall å nybygget anställas, varder i stadgad ordning hållen och det däröver upprättade instrument till Vår Befallningshavande insänt.

Finnes då å något nybygge föreskrivna odlings och byggnadsskyldigheter icke vara inom behörig tid fullgjorda, ifall Vår Befallningshavande, där ej besittningsrättens förlust anses böra ifrågakomma, genom särskild beslut, varöver klagan i vanlig ordning föras må, förklara att, sedan nybygget efter framdeles fullgjorda byggnads och odlingsskyldigheter blivit omförd till skatte, dess ägare skall över hemmanets skog åtnjuta allenast den rätt, som i § 1 här bestämmes.

§ 3.

Uti alla beslut om nybygges omförande under skattetitel, som hädanefter meddelas, skall uttryckligen angivas, huruvida hemmansägaren över dess skog åtnjuter full skattemannarätt eller allenast den inskränkande rätt, som i § 1 omförmäles; och bör anteckning härom jämväl ske i jordeboken.